Januari 2022

Så började ett nytt år. Precis som jag förutsåg. Det är inget konstigt med det. Eller jo det kanske har en viss oförutsägbarhet över sig. Såsom vi nu börjar bli vana vid men likväl inte likställer med trevnad och trygghet.

Som privatperson har energiräkningarna stigit med det mångdubbla och bilresorna till och från Högbo kostar avsevärt mer än innan. Rätt åt mig som bosatt mig på landet och dessutom på fel sidan den gräns som avskiljer zonerna med olika tariffer i elbolagens klandestina uppdelning. Och vi bor i ett hus avsevärt större än nödvändigt med självdrag i den 85 år gamla träkåken. Så rätt åt mig. Vi är ju friska. Och vad annat är viktigt egentligen.

Jobbmässigt har året börjat intressant. Våra gäster kommer gärna till oss med sin partner, familj eller närmsta vännerna. Längdskidorna vallas och i det milda vädret får ordet bakhalt förnyad kraft. Vinden biter ifrån och kvistar och barr får med en aldrig sinande energi respass bort från de pistade delarna. Nya rätter skapas på bistromenyn och tomater från växthuset torkas medans mangolden delas och ostarna skärs. Helgerna är helt enkelt relativt sett väl bokade. Pandemien känns ganska långt bort. Ja, inte fler än 8 vid varje bord och en meter mellan sällskapen. Men det är snarare en fördel. I alla fall för oss som jobbar med leveransen. 23.00 skall det vara tomt i lokalerna och det är synd på alla ställen med sena vanor och människor som har natten som sin jaktsäsong men för oss andra rätt skönt.

Men när måndagen kommer.

Ja då blir det tomt.

Jobba hemma. Inte träffas. Aja baja. Alla som var här och gladeligen njöt av god mat och dryck får nu leva på minnena från helgen. Nya hybridmöten där ingen vet vem som sa vad och varför låter dina tangenter så högt och inte visste jag att jag skulle klicka på länken där. Någon har glömt mikrofonen och pratar en lång harang. Ingen bryr sig. För ingen hör. I nästa läge skriker nån på hunden och det hör alla. Och konsekvenserna av torsdagens ärtsoppa också.

Men på Högbo lyser lokalerna tomma. Kontrasterna är slående. Igår försökte vi blåsa lite liv i vår relaxavdelning som i väntan på ombyggnad och covidavslut har varit obemannad och gäststyrd. Nu försöker vi tänka framåt. Som att detta bara är ett fartgupp på vägen. Vi vet att vi har våra gästers förtroende. Vi vet att vi är dugliga, engagerade, passionerade och vaccinerade. Det vi gör med våra råvaror och gäster gör vi bra. Och nästa vecka är det en ny chans att stänga dörren till Schopenhauer. Visst är vi i en uppförsbacke men livet består av både och. Både på helgerna och och i veckorna.

Och vet ni? Känner ni inte till den tyske filosofen så gör det inget. Stäng av mikrofonen och kameran och läs lite. Han är känd för sin pessimism ”livet kan inte njutas, det skall uthärdas” Jo, så låt det då uthärdas så bra det går. Välkomna hit. Vi finns för er. Alla dagar i veckan.